Sagan om fadern och sonen.

Dagarna går med en väldig fart! Hur i hela världen ska jag hinna med dem med deras tempo och mitt skoskav? Är det meningen att jag ska springa ikapp något som jag ändå inte vet är värt att uppleva? Är leverpastej farligt i motvind? Lutar lakrits om man äter den liggande? Glider pulkan bättre om Christer Sjögren spelas i bakgrunden? Kissar hundar stående eller ligger de på alla fyra? Fastnar folk på kort, och i så fall, vilket lim används? Frågorna haglade utanför det lilla torpet ute i sjumilaskogen. Ut och skotta med dig pojk! Ser du inte att det haglar! Skrek den mer eller mindre sinnessjuka fadern. Han var en heldansk kjoltygsjägare ifrån Tyskland som var uppväxt i de ryska delarna av dalarna. Den lille treåriga grabben tog den stora skyffeln och började jobba. Svetten rann och blåsorna i handen värkte när han satte tillbaka skyffeln på sin plats två timmar senare. Laga nu mat gosse lilla, fnyste fadern ovänligt, fast ändå ovanligt milt. Han kanske ändå innerst inne uppskattar mitt jobb, tänkte den söta grabben. Köket var fyllt av snor och leverpastej. Förmodligen berodde detta på faderns kroniska förkylning som inte minst visade sig när han på morgonen bredde sina mackor. Det hade inte alltid varit såhär hårt hemma hos pojken och fadern. Det fanns en tid, för inte så längesedan, då allt var annorlunda. En tid då pojken älskade sin far och fadern älskade sin pojke. Men efter att fadern tagit flera av pojkens älskade hockeykort så hade stämningen varit låg. Mycket låg. Inte minst på gitarren som vid detta tillfälle var en helton lägre än vad som var acceptabelt. Gitarren hade pojken köpt i Amerikat för två år sedan. Det är en Taylor, brukade han nöjt säga när någon fick syn på den. Gitarren, som var nästan lika gammal som pojken, retade gallfeber på fadern. Han låg alltså ofta med sjukdom i gallan när pojken spelade på den. Detta gillade pojken, och inte minst fadern som inte var så förtjust i galla och därför inte tyckte det var så jobbigt att den fick känna på lite smärta mellan varven. Du är sjuk i huvudet, sa pojken när detta kom upp till ytan. Nä, i gallan, rättade fadern.

Anledningen till att jag berättar om pojken och fadern är inte för att ni skall känna er ledsna, upprörda eller kissnödiga. Anledningen är helt enkel den att jag vill visa på styrkan i ett förlåt och vikten av att verkligen förlåta fullt ut....

Fadern låg en natt sömnlös. Han hittade ingen nål och tråd så han förblev i detta tillstånd hela natten. Han grubblade över sin son och hur saker och ting blivit som det blivit. När tuppen gal på morgonen hade han bestämt sig. Han skulle köpa tillbaka de av sonens kort han bytt bort och han skull be om förlåtelse för hans minst sagt barnsliga beteende. Sagt och gjort. Pojken förlät gladeligen fadern och blev överlycklig när han fick sina idol-kort tillbaka. Efter denna dagen så har de vart bästisar! Fast nu mer har pojken bytt bort sina barnsliga hockeybilder mot de bra mycket coolare rallybilderna som ju i dagens samhälle florerar högt och lågt.

Ha en fin helg alla miljontals läsare!