Carina. Lipsillen. (Fast hon är ingen fisk)

Det var en vacker, fast regnig, höstkväll en tidig junimorgon. Carina var nöjd på det sättet som bara Carina kan vara. Onöjd. Hon hade dessutom återigen köpt fel knäckebröd. Även fast utgångsdatumet inte gått ut så var de torra som fnöske och hon skulle förmodligen aldrig lägga vantarna på ett knäckebrödspaket igen. Möjligtvis mössan.

Det sena snöfallet hade gjort hennes säng alldeles vitskimrande. Nej nej nej, hon hade inte sängen utomhus men hon hade däremot ett stort hål i taket precis ovanför sängen. Hennes bror brukade upplysa sin syster om att hålet snarast borde lagas. Laga ett hål, tänkte Carina högt och funderade osmart på vilka ingredienser som behövdes.

Tillsammans med sin bror ägde Carina stans enda WC-dropp in. Det var en finurlig affärside som byggde på möta-folks-behov-där-de-befinner-sig-principen. För en tia kunde var man och kvinna göra sina behov på en lyxig toalett mitt i centrala staden till liveband och jonglörer. Affärerna gick skitbra. Inte nog med att de fick in pengar för toalettbesöken, de sålde också all avföring till Gudrun Schyman så hon kunde kasta skit på alla som sa vettiga saker i riksdagen.

Trotts klirr i kassan lekte inte livet. Carina satt en dag på toan i sitt egna företag och kände att allt var mörker. Om det berodde på att lampan på dass var paj eller på grund av hennes avsaknad av en kärlekspartner var då svårt att svara på. Men min gissning är att det var på grund av lampan. Kärleksparter hade hon ju redan. Han hette Klas och var ballelättdansös.

Carinas problem bottnade sig inte i vare sig ekonomiska eller relationsrelaterade bekymmer. Hennes problem var att hon var djurvän. Extrem djurvän. Vänta lite nu kanske ni hemma i stugorna tänker, jag är också djurvän. Ja, jo, kanske det. Men inte på samma sätt som Carina. Varje gång ett djur i hennes omgivning dog, så föll hon ner och störtlipade. Och inte blev det bättre av att Britt-Lasses Slakteri och presentshop höll till i nederdelen av hennes hyreshus. To be continue!?